Jag har perceptionsstörningar det är en del av min AS. Jag tar in ALLT! Syn, hörsel, smak, lukt och känselintryck. Jag kan inte sortera allt bara sköljer över mig.
Att gå brevid en trafikerad gata kan ibland vara omöjligt: Jag står inte ut!!! Allt snurrar, jag blir stressad och börjar tappa synen. Jag flyr in på en tvärgata, sickackar mig fram, och kommer till slut dit jag skulle. Försenad, men, bättre sent än aldrig...
Om jag går på bussen och en bebis skriker, blir jag så stressad att jag går av igen och väntar på nästa buss. För att klara av att åka buss använder jag min mp3-spelare. För att slippa höra bussens motorljud, mobiltelefoner, bebisar, chaufförens radio, alla som pratar, dörrar som öppnas och stängs, plingande från klockan m.m. Utan min mp3-spelare skulle jag för det mesta inte klara av att åka buss, handla, gå brevid en trafikerad gata m.m.
Jag älskar att lyssna på musik, men jag gör det nästan aldrig. Jag orkar inte för när jag kommer hem behöver jag ha det helt tyst. Dessutom har jag varit tvungen att lyssna på min mp3-spelare under dagen, när jag överhuvudtaget inte velat, bara för att överleva, och kunna ta mig hemifrån. Det är lite av en balansgång: ha ett liv och bli översköljd av musikintryck från mp3-spelaren, eller sitta hemma helt tyst och stirra i väggen och bli socialt isolerad.
Att titta på Tv lite oftare hade varit trevligt men jag orkar inte det heller. Alla intryck jag fått under dagen är 100ggr mer än vad jag klarar av att sortera. Det känns milt uttryckt som att en ångvält kört fram och tillbaka över mig 10 gånger. Jag har haft en helt vanlig dag, åkt bussen till stan, varit på daglig verksamhet 2h, handlat mat och tagit bussen hem. Jag kommer hem, trött och som ett åskmoln. Slänger av mig jackan, sätter bara in kylvarorna i kylskåpet. Resten får ligga kvar på golvet, om jag väntar en stund kanske brödet går in i skafferiet av sig själv?? Slänger mig på sängen, ligger och stirrar tomt framför mig, känner mig tom och orörlig. Efter två timmar kan jag röra på mig igen. Jag lagar mat, fortfarande halvt medvetslös. Sedan tar jag det lugnt hela kvällen, för att orka med nästa dag och nya intryck.
När jag gick i skolan var det svårt att koncentrera sig, jag blev störd av alla elever runt mig. När jag tittar på Tv måste jag ha på text-tv, och läsa samtidigt som jag hör. Annars kan jag inte uppfatta vad som sägs i programmet.Jag får ofta gissa mig till vad andra säger till mig, om det är mycket andra ljud omkring. Jag orkar inte fråga om hela tiden. Jag har svårt för att läsa böcker, kan inte koncentrera mig. Jag läser vad som händer i boken men jag missar helheten.
Jag tar in alla intryck på en gång, men kan inte sortera. Det känns ungefär som: att ha 3 miljoner förgade glasbitar runt sig, som roterar i olika banor runt mig, med en hastighet av minst 900km/h. Det "värker" i hjärnan, det känns som att den är på väg ut ur huvudet. om min hjärna kunde tala: är jag säker på att den skulle säga upp sig, ta sitt pick och pack och flytta till Nordpolen med det samma.
Ibland leder alla intryck till en stark inre stress,det känns som att hela hjärnan ska sprängas, som gör att jag får självskadebeteende, t ex att jag dunkar bakhuvudet i närmaste vägg, eller slår mig med knytnävarna i huvudet. Allt våld emot huvet har gjort att jag har fått tinnitus. Dygnet runt har jag ett litet tjut i huvet, som inte går att stänga av. Oavsett vad jag gör, hör jag det. Så förutom alla ljud från min omgivning har jag dessutom tinnitus.
Jag har på allvar funderat många gånger hur det skulle vara att förstöra hörseln så att jag blev helt döv. Men jag har släppt tanken på det. Det finns nog ingen läkare som skulle gå med på det...